Kvällsmat, Mia Skäringer, hårfärgning och 1000 skratt senare...

...så ligger jag i sängen och funderar. Jag ligger och funderar över dagen som varit och hur livet är i övrigt. Kommer fram till att jag är jävligt tacksam. Jag kunde ha det så mycket värre. Tänk vad människor har en massa skit i sitt bagage, tänk vad otroligt lite skit jag packat i min väska. Och så har jag mage att klaga på saker... Uscha!
Min nya idol, Mia Skäringer. Ikväll såg Memmelutten och jag "Dyngkåt och hur helig som helst". Så fruktansvärt rolig, så fruktansvärt fruktansvärd och sorglig. Glädje/humor som knullar med allt det hemska som miss Skäringer varit med om i sitt liv, det skulle nog beskriva showen ganska bra. Att bara ställa sig i en minibikini, med en Grekiskt-Lantbrödsmage, framför 100-tals med människor är sjukt modigt. Lika modigt som när hon ställer sig rätt upp och ner, och med en av de finaste sångrösterna jag hört, sjunger saker som att hennes hjärta är fullt av stygn. Så fucking jävla modig.

Jag ska också bli modig när jag blir stor. Så det så.