Livet enligt mig...

Vi är alla olika. Vi ser olika ut och vi ser saker och ting på olika sätt. Du är du och jag är jag. Tänk om det vore så enkelt? Tänk om vi bara kunde acceptera varandra för vad vi är?

 

Speciellt när det gäller det där med vikt. Du har ingen aning om varför någon är tjock eller smal, eller rentav mittemellan. Och vet du vad? Du har inte med det att göra. Man ska inte behöva försvara sin vikt eller sin kroppsform om man inte vill. Men man kan tänka ett steg längre. Istället för att prata bakom någons rygg om hur mycket hen har gått ner eller upp i vikt, så kan man hålla det för sig själv. Hen mår nog inte heller bättre av att du berättar det för hen, vare sig vad du eller andra tycker.

 

Jag själv tycker så många saker om min kropp och min vikt att jag inte behöver någon annans åsikt om den. Jag lovar att jag redan har tänkt att den är ful, fet, behöver motioneras, att vissa kurvor inte ska finnas, att magen hänger över trosorna... Du tror väl inte att jag har missat det själv? Så det finns ingen som helst anledning för dig att påminna mig eller tala om för mig hur jag ska se ut. Du har väl ingen aning om varför jag ser ut som jag gör? Du vet inte hur jag mår, varken på insidan eller utsidan. Det finns många förklaringar, kom ihåg det.

 

Jag blir så arg på folk som pratar. Ta hand om dig själv!