#TACK
Här har det varit tyst ett tag. Vet inte om du saknat mig, men jag har inte saknat bloggen jättemycket den senaste tiden. Jag har inte haft inspiration till att skriva så mycket, vardagståget går i 180 km/h som vanligt och det är mycket annat man ska stå i. Nu kanske jag är tillbaka, vem vet?
Sedan senaste uppdateringen har jag blivit moster till en Wille och till en som inte har fått något bestämt namn än. Det känns som om vi väntade en evighet och till slut kom de. Det mest underbara är bebisgos, det är min energikick och bästa avkopplingen just nu. Det och ett glas rött då och då.
Skolan rullar på i vanlig ordning. Det är mycket att göra, mycket att tänka på och mycket att stressa över. Men samtidigt är det det bästa jag har gjort och jag ångrar mig inte en sekund, inte ens en nanosekund. Jag har sökt en tjänst inom vuxenpsykiatrin och den har jag också fått. Check på den! När alla papper är klara och påskrivna ska jag tåga upp till min hemtjänstchef och tacka för de åtta år som jag knegat, jobbat helgdagar, slitit och för tiden jag missat med nära och kära. Jag ska också tacka för alla fina minnen, alla skratt, alla mysiga stunder med härliga gubbar och tanter, och för alla fina vänner jag fått på vägen. Jag ska tacka för att jag har fått växa och utvecklas för att kunna bli mitt bästa jag. Tack för det hemtjänsten.
Idag är en dag som jag aldrig heller kommer glömma. Idag är det fem år sedan en fantastiskt person lämnade det här jordelivet. En person som fanns där för mig i en situation som jag inte visste hur jag skulle lösa. Tack för det. Det är en stolt mormor som kikar ner på oss bland molnen, det vill jag lova.
Imorgon är en annan dag, tack för det också.
Ta hand om varandra så kanske vi hörs en annan dag.
Puss och kram