HELAN & HALVAN
Igår tränade jag. Jag mår bra när jag tränar. Under praktiken har jag fått lära mig att endorfinerna vi får när vi tränar hjälper exempelvis deprimerade patienter mer än läkemedel. Sen är ju varje situation annorlunda men det är vetenskapligt bevisat. Så häftigt! Så. Idag hade jag bara bestämt mig för att gå ut och gå. Vädret var piss men det skulle inte stoppa mig. Njuter nästan av regnet som piskar på kinderna - man känner att man lever.
Iallafall. Under min promenad blev jag omsprungen av en kvinna. Det syntes att hon var sjuk. Att hon hade en ätstörning och hon gjorde det många med ätstörningar gör - motionerar fast de inte ska. Hon var kanske på väg hem från jobbet och tog kanske en omväg och kanske joggade istället för att gå. Bara för att bränna kalorier. Hade lust att stanna henne, plocka upp henne och låta henne rida hem på min rygg. Istället fick hon springa om mig och jag flåsade vidare.
Jag kan ju inte säga att hon är anorektiker, hon kanske är sjuk på nåt annat sätt eller har en störning i metabolismen men man ska nog inte vara så smal som hon var. Iallafall var det hemskt att se och det fick mig att fundera. Jag ska träna för att jag ska må bra. Må bra i min kropp. Då gör de extra kurvorna inte så mycket. Inte idag iallafall.